Topols kalla landskap

Det är en mycket märkvärdig berättelse om en ensam mans strapatser i efterkrigstida Östeuropa. Huvuddelen av berättelsen händer i Theresienstadt i Tjeckien. Kort sagt handlar det om att den karismatiske ledaren Lebo samlar kring sig ett gäng utstötta och kringvandrande ungdomar som beslutar sig att försvara Theresienstad och rester av koncentrationslägret mot den annalkande utplåning som myndigheterna har beslutat om. Det hela slutar snöpligt förstås och huvudpersonen får dra sig österut till Vitryssland där den spänningsromanmässiga slutakten tar plats.

Central tema är folkmord och hur både nazismen och kommunismen bär skuld i den. Den östliga vulgärkapitalismen försök att hänsynslöst dra ekonomiskt nytta av folkmorden uppsätts i sin tur i en galghumoristisk parodi. Fast det handlar om “realistiska händelser” är berättargreppet en mycket säregen blandning av fantasi och parodi förenad med det namnlösa berättarjagets rättframma berättarperspektiv.

Det litet enfaldiga berättarjagets politiska okorrekthet ger en extra krydda till de händelser han beskriver. Hans egen drivkraft i händelserna är egentligen att hitta trygghet i Lebo och att hitta en kvinna, vilket ställs i humoristisk kontrast till somliga andras åtminstone till synes höga etiska principer. Hans envisa kvinnosökande har dock en förklaring i moderns tragiska öde och tidiga bortgång.

Topol har en bakgrund i åttiotalets tjeckoslovakiska undergroundscen och är en av Tjeckiens populäraste författare av idag. När man laser boken kommer man osökt att tänka på andra tjeckiska “hjältar”. Huvudpersonens sinnelag och pikareska gatlopp i bedrövande omständigheter för tankarna både till Kafkas marginaliserade huvudfigurer och den tappre soldaten Svejk.

Även om berättelsen handlar om det mörka och det hemska berättas den med en nyansrikedom och ett sug som trollbinder läsaren boken igenom. Topols till omfånget lilla bok är stor berättarkonst i sann centraleuropeisk anda.

Tillgänglighet i Vaski-nätbiblioteket

text: Kaj Lahtinen

Faiza Guenes fula Paris

Faiza Guene: Sista beställningen på Balto

I kompakt form och med ett språk som känns autentisk (även i översättning) gestaltar Guene några levnadsöden i en till ytan händelsefattig parisisik förort. Platsen bebos mestadels av fattigt folk och invandrarandelen är stor. Historian utvecklar sig kring ett mord på den fula barkeepern på Balto, därav titeln. Det finns flera röster som berättar sin andel av händelseförloppet den kvällen och i samma veva om sitt, i de flesta fall, föga fördelaktiga livslott.

Berättarstilen är rapp och humoristisk, en nödvändig motvikt till den trista tillvaron som uppsätts. Så småningom smälter pusselbitarna i en helhetsbild både av mordförloppet och ett hopplöst själsligt landskap. Det färgrika persongalleriet innehåller dock ett par gestalter som kanske har en framtid. Efter att man läst boken kan man förstå ur vilket landskap de berömda kravallerna vuxit ifrån. Hälsosam läsning för alla som turistrar till vackra Paris, åh Paris.

Faiza Guene debuterade som nittonårig med Kiffe Kiffe i morgon (2004). I Vaski-nätbiblioteket finns även hennes andra bok Drömmar för dårar.

Kiffe Kiffe i morgon

Drömmar för dårar

Sista beställningen på Balto

Jonathan Lethem: Chronic City

Jonathan Lethems förra roman The Fortress of Solitude var en oemotståndlig episk uppväxtskildring från 1970-talets till 1990-talets Brooklyn full av serier, musik och andra popkulturella referenser. Denna gång har scenen flyttats till Manhattans Upper East Side och huvudkaraktärerna är en grupp udda personer i yngre medelåldern.

Den före detta barnskådespelaren Chase Insteadman, som fortfarande lever på royalties från sin roll i en framgångsrik sitcom på 80-talet, ombeds göra voiceovers till en Criterion-DVD och träffar på kontoret den exentriske Perkus Tooth. Tooth är en filmnörd och före detta rockkritiker för Rolling Stone som självmedicinerar sin kroniska huvudvärk med cannabis och talar oavbrutet om populärkultur och konspirationsteorier, särskilt sådana som involverar idolen Marlon Brando.

De blir snabbt vänner och spenderar långa eftermiddagar och nätter i gräsdimman i Perkus lägenhet. Dit kommer också spökskriverskan Oona Laszlo som snart blir Chases hemliga flickvän i skuggan av hans fästmö Janice Trumbull, en astronaut fången i kretslopp runt jorden av ett kinesiskt minbälte. Snart börjar verkligheten på detta alternativa Manhattan att svikta. En tiger går lös och river då och då ner byggnader utan att myndigheterna lyfter ett finger. Istället växer det upp lyxbyggnader och skyskrapor i deras ställe. Mystiska magiska föremål, så kallade “chaldrons”, figurerar på ebay till hutlösa summor. Uteliggare kan göra sig rika på den sociala webben i “Yet Another World”. Och kommer Marlon Brando att ställa upp i nästa borgmästarval i New York? Eller vänta lite, dog inte han redan 2004?

Av Lethems böcker finns än så länge bara Moderlös i Brooklyn på svenska (Motherless Brooklyn, 1999). På finska finns Yksinäisyyden linnake (The Fortress of Solitude, 2003) och Musiikkiuutisia (Gun, with occasional music, 1994).

Finns Chronic City (2009) inne på biblioteket?

text: M

Peter Sandström: Gigant

Gigant handlar om manlighet, den finska manligheten. Det är ett gigantiskt, sorgset och på gränsen till förtvivlat tema att reda ut. Geografiskt händer det i Nykarleby och Åbo och tidsmässigt från början av 50-talet till våra dagar. Krigsminnen, föga hjältemodiga, har också sin givna part i historien om den finska manligheten. Tre generationer av män är inblandade och fast det på ett sätt är en utvecklingshistoria kan man knappast se någon ljusning i slutet. Den kedja av instängdhet och våldsbenägenhet som är den finska mannens arvedel tycks inte kunna brytas.

Det är således ingen trevlig och inte heller lätt läsning. Både tids- och berättarperspektivet växlas friskt men den tålmodige belönas; efter några tiotals sidor fängslas man av romanbygget, de olika karaktärerna och det suggestiva språket. Det är en fin roman alltså, skriven av en författare som behärskar sina uttrycksmedel. Sandströms berättargrepp är att gå under huden hos sina karaktärer för att nå deras djupaste känslor i (livs)viktiga situationer.

Om man har en svaghet för chicklit-litteraturen bör man kanske bespara sig mödan att ta an Sandström. Längre bort från den genren än Sandström kommer man knappast.

I Vaski-nätbibliotek finns flera böcker av Sandström:

• Gigant (2008)
• Manuskript för pornografiska filmer (2004)
• Systermåne (2001)
• Plebejerna (1998)

text: Kaj Lahtinen

Klas Östergren: Den sista cigarretten

Klas Östergrens senaste roman heter Den sista cigarretten. Om det inte vore just Östergren skulle jag nog avfärda boken redan efter att ha läst titeln på omslaget. Men för en så lysande berättare kan jag ursäkta till och med dandyromantik och problemtyngda, inte längre så unga män på dekis. Det är en bok som inte går att lägga ifrån sig, mångskiktad, svart humoristisk, med flera intriger som skickligt vävs ihop över ett långt tidsspann.

Den sista cigaretten för oss tillbaka till 1980-talets Stockholmska konstvärld, en bransch överbefolkad av yuppiespekulanter och uppgivna utropare av konstens postmoderna omöjlighet. Berättaren Claes kommer, via ett blandband som av misstag hamnat i hans stereo, i kontakt med konstnären Jörgen som sysslar med tvivelaktiga affärer för att finansiera ett konstprojekt som ska slå omvärden med häpnad.

Romanen är lika mycket ett seriöst inlägg i debatten om konstnärens ansvar som en underhållande och vemodig berättelse med udda karaktärer och vändningar. Östergren lyckas med ett säkert öga för tidsmarkörer, detaljer och jargonger återskapa 80-talets tidsanda, samtidigt som hans satir på många sätt fungerar även mot samtiden.

text: M

Zinaida Linden: Lindanserskan

Lindanserskan är en tunn bok, 127 sidor, tio noveller. Själva läsupplevelsen känns dock betydligt större vilket kan bero på att författaren väver in i de till synes enkla kärleksberättelserna en hel del lånegods. Detta framkommer redan i några av novelltitlarna: I bergakungens sal, Romeo och Julia och Juice och andra bekymmer. I berättelserna finns alltså hänvisningar till traditionella sagor (Topelius), den ryska litteraturen och även till populärkultur (Seal, Juice). På så sätt kan novellerna tänkas sträcka sig en bit utanför den kompakta och ironiska berättarstilen som är Lindens varumärke.

Men berättelserna är fylliga, roliga och oförutsägbara nog för att läsas som de är: berättelser om relationer mellan ryska kvinnor och finska män. Det handlar om en hop mer eller mindre egendomliga individer med nationella särdrag, även stereotypiska sådana, som utgångspunkter för sina förehavanden. I författarens kalejdoskop stöter dessa individer (med sina mänskliga särdrag) samman och intar skiftande positioner i människans envisa begär efter kärleken.

Personligen tyckte jag mest om den avslutande och längsta novellen Ofelia, som presenterar finnen Paavo som inte dricker, slår eller spelar. Paavo bär dock på sig hemligheter som vållar problem i förhållandet med den ryska kvinnan, som med tålamod och skicklighet lyckas undanröja dessa till slut.

Av Zinaida Linden finns även:

Överstinnan och syntetisatorn (1996)

Scheherazades sanna historier (2000)

I väntan på en jordbävning (2004)

Takakirves – Tokyo (2007)

text: Kaj Lahtinen

John Ajvide Lindqvist, svensk mästare i skräck

Människohamn (Ordfront 2008) är en oerhört välskriven skräcksaga av episka mått geografiskt lokaliserad i Roslagens skärgård. Skärgården och speciellt det hotfulla havet har en på många sätt framträdande roll i berättelsen. Det börjar olyckligt när ett barn försvinner spårlöst; en dyster och hotfull stämning lägger sig över berättelsen. De orealistiska inslagen tilltar alltefter och mot slutet urartar boken till rena splatterscener och undergångsvisioner. På ett plan handlar det om en uppgörelse med den gångna tidens oförrätter men även om dagens ekokatastrof. Människohamn följer den kritikerrosade vampyrskräckromanen Låt den rätte komma in (2004). Författaren John Ajvide Lindqvist har sagt i en intervju att han skriver genre, d.v.s. skräckromaner. I den genren infaller också Hanteringen av odöda 2005, en skräckberättelse av klassiskt snitt om döda som vaknar till liv. Trots sin genreförankring har Ajvide Lindqvist noterats långt utanför genren, t.ex. i form av Selma Lagerlöf -priset för föttarskapet 2008. Att Lindqvists stiliga, stämningsfulla och dramatiska berättelser även har filmatiserats är inte att undra.

John Ajvide Lindqvist berättar om Människohamn på Adlibris sidor:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170373736

Läs mera om John Ajvide Lindqvist på Ordfronts sidor:

http://www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/JohnAjvideLindqvist.aspx

Text:  Kaj Lahtinen