I Sverige talar man numera om det sverigefinska musikundret; en generation popmusiker som har sina finska rötter gemensamt. Finländska invandrare av första, andra eller tredje generationen med musik-karriärer i Sverige, efter alla de år då tangokungar som Jari Sillanpää, Risto Nevala och Kari Piironen var de enda sverigefinska musikerna och som ingen ursprungssvensk kände till. Förutom möjligtvis Lili & Susie.
Frida Hyvönen
På den svenska popscenen finns idag många sverigefinska namn, till exempel popmusikerna Anna Järvinen, Markus Krunegård, Kristian Anttila, Anna Maria Espinosa och Frida Hyvönen. The Bear Qu-artet-gitarristen Jari Haapalainen har slagit igenom internationellt som producent för bland annat Ed Harcourt, Camera Obscura och The Concretes. Sverigefinsksyriska Amir Chamdin har efter många år med hiphopgruppen Infinite Mass även gjort karriär som regissör och skådespelare. Darya & Mån -skensorkestern har lyft den finska tangons status i Sverige och lockar även Stockholms hipsters till tangogolvet. För att inte tala om extremt framgångsrika Kent, där hälften av medlemmarna har finska föräldrar.
Många av dessa musiker har också på olika sätt, antingen i sin musik eller i media, lyft fram och reflekterat över sin sverigefinska identitet. Med tanke på att det i Sverige bor 675 000 personer med finska rötter, en åttondel av befolkningen, borde det kanske ändå inte vara något under att några söker sig till musiken och så småningom lyckas på sitt område. Å andra sidan har den sverigefinska befolkningen till största delen bestått av den finska arbetarklass som kom till Sverige för jobben på 50-, 60-, och 70-talen. Traditionellt sett har arbetarklassens barn gått i sina föräldrars fotspår, men tiderna förändras ju. Som tillbakaflyttad sverigefinne tycker jag naturligtvis att det är kul att se sverigefinsk kultur uppmärksammas i Sverige efter årtionden av undanskymdhet och fördomar.
Läs mer om sverigefinsk musik i kulturtidskriften Sheriffi.
I Vaski-nätbibliotek:
text: M
